Äntligen små ben

Efter lång tids väntan har nu grodynglen som finns kvar i akvariet börjat få små ben. Längst bak vid stjärten börjar små stumpar att växa fram och formen på grodynglen ändras från en klump till att få en lite mera avsnörd hals. Det tog längre tid än vanligt, och man kan fundera lite på vad det kan bero på.
 
En anledning jag funderat på skulle kunna vara att vi har kylt vattnet i år. Grodyngel utvecklas snabbare i varmt vatten. Så det kan ju vara en förklaring. Fast om man jämför de grodyngel som finns på Biotopia med de som bor på förskolan där vattnet inte är kylt så ser man ingen större skillnad. De verkar vara i samma stadie så effekten kanske inte är så stor.

När man tänker tillbaka på hur säsongen började så var ju grodorna ovanligt sena med att lägga sina ägg, så hela utvecklingen kanske helt enkelt är försenad i år. 

Det är inte så många grodyngel kvar i akvariet, och vi har också funderat vad det kan bero på. Nu när de fått en fin kylanläggning borde de ju klara sig bättre? Vi har inte kommit på nån riktigt bra förklaring. Både de vattenlevande snäckor, ryggsimmare och skräddare som vi har lagt i akvariet verkar ha trivts utmärkt för det har blivit en riktig barnkammare. Små små skräddare och ryggsimmare paddlar runt på ytan och även om de små ryggsimmarna inte ser så hotfulla ut, så är det möjligt att de gjort det svårare för grodynglen. Det är i vilket fall som helst ett spännande projekt att föda upp grodyngel på våren, och det dyker upp nya frågor om dem hela tiden.

Dammen där vi samlade äggen syns nu knappt i skogen. Om man inte vet att den är där så kan man lätt missa den. Vattenväxter täcker nästan alla ytor som finns kvar men om man letar sig ner i vattnet och håvar så är vattnet fullt av grodyngel även ute i dammen, som väntar på nästa steg i utvecklingen.  

Länk till en bra canadensisk sida om att ha grodor i klassrummet.  

Grodyngel på förskolan

Samtidigt som vi satte igång grodakvariet på Biotopia startade en annan grododling på min sons förskola i Sunnersta, Orrparkens förskola. Personalen ville gärna prova att ha grodyngel där under våren, och jag har tittat till dem ibland och gett lite skötselråd när de frågat. Så nu är jag även "grodkonsult".

På förskolan hade de ingen pump eller kylanläggning som vi har på Biotopia, men de hade ett litet akvarie där vi satte igång odlingen i slutet av april. Barnen i alla åldrar och fröknarna har engagerat sig i grodorna, och varit med och matat dem och ställt i ordning akvariet med pinnar, vatten och stenar från dammen.

På väggen finns fina bilder som dokumenterat det som hänt och nu väntar de spänt på att grodynglen ska förvandlas till smågrodor. De har till och med gjort iordning en torrare miljö som står redo om några grodor skulle vilja ta sig upp på land.

Eftersom det var ett litet akvarium så gick det bra att fylla det med vatten från deras hemmadamm. Det var förvånansvärt brunt, som det kan bli i en damm i skogen av alla humusämnen som kommer från marken. Grodynglen är mycket bättre kamouflerade i det bruna vattnet, och de gillar nog att ha det lite mörkare så att de kan gömma sig bättre.

På Biotopia har grodynglen fortfarande inte vågat sig fram från stenarna. Vi lyfte ur två småspiggar i morse som hamnat i akvariet. Det är möjligt att de också bidragit till att skrämma ner grodynglen. En annan teori varför de håller sig på botten är vattenkylningen. Kallt vatten håller syre bättre, och grodynglen kanske inte behöver hämta syre i vattenytan. För att testa teorin har vi stängt av kylningen. Kanske kan det locka fram ynglen.