Grodsläpp 2, den 16 juli

Två små grodor släpps ut

Ytterligare två mycket små grodor hade dykt upp i akvariet under helgen. Så det blev en ny promenad till groddammen i kvällssolen. Sommaren har hittills varit riktigt fin och solig, och det är torrt i markerna. Vi undrade om det skulle finnas vatten kvar. Man kunde inte se något vatten bland all växtlighet, men förhoppningsvis räcker fukten till för att grodorna ska klara sig. Grodor är liksom allt annat liv, beroende av vatten.

På vägen hem pratade vi om hur viktigt vatten är. Grodornas hud behöver hela tiden hållas fuktig, annars fungerar den inte som en skyddande barriär, och de kan lätt råka ut för infektioner och skador. Grodor kan ta in vatten genom huden och återvinna vatten från sitt urin. De gillar inte att gå över torra områden, och ett kalhygge i skogen, eller en torr väg kan bli en svår barriär för grodor att passera. För grodornas skull hoppas man nästan på att det ska börja regna nu, fast det är mitt i badsäsongen.  

Den upptorkade groddammen i juli

Grodsläpp i dammen

En bra bit in i juli var det så dags att släppa ut de små grodor som var färdiga i akvariet. I första vändan släppte vi tre, och dan därpå upptäckte vi en till som satt på växterna i akvariet och funderade. Den fick också komma ut till skogen.

Det var svårt att se om det fanns vatten kvar i dammen, men det var fuktigt och fullt av vattenklöver och mygg, så de små grodorna borde kunna klara sig om de lär sig fånga dem och andra insekter. De första blåbären hade just blivit mogna, så det här året var grodorna ovanligt sena upp ur vattnet. 

Grodsläpp bland blåbär och vattenklöver

En chans på tusen

Sommarlovet är i full gång och det pågår fossiljakt, experiment och småkrypssafari på Biotopia. Grodakvariet i entren ser härligt grönt ut av alla vattenväxter, och den andmat och vattenklöver som vi tog in i våras verkar verkligen trivas.

I slutet på förra veckan så upptäckte vi nåt roligt - årets första färdiga groda! Det är ju inte särskilt många yngel kvar efter vattenskorpionernas framfart men några verkar ändå ha lyckats gömma sig bland stenarna på botten. De små minigrodorna hade klättrat upp på lagret av vattenväxter på ytan och idag fångade jag in tre stycken färdiga smågrodor som är redo att släppas ut.

Ute i naturen är också smågrodorna på gång att ta sig upp ur sina kläckningsvatten. Radio Uppland kallade ut mig till en grodintervju i Sunnersta i onsdags för det hade setts stora mängder grodor. De undrade varför det var så många grodor och hur många av dem som skulle klara sig.

Både ägg, yngel och smågrodor lever ett farligt liv i naturen. De har inte så stora möjligheter att försvara sig mot att bli uppätna, så de har många fiender. Förutom ryggsimmare så är det bland annat fiskar som gärna äter grodyngel. De små grodorna som sen hoppar upp på land kan fångas av både små däggdjur och fåglar. Så i slutändan är det bara ungefär ett ägg på tusen som hinner bli så gammal att den kan fortplanta sig själv. Det tar några år för grodorna att bli könsmogna, så de behöver vara 2-3 år gamla innan det är dags att starta egen familj.

Så ikväll när ska jag släppa ut de små grodynglen får jag verkligen hålla tummarna att just de här tre klarar sig!

Karin Lindström, Biotopia    

Äntligen små ben

Efter lång tids väntan har nu grodynglen som finns kvar i akvariet börjat få små ben. Längst bak vid stjärten börjar små stumpar att växa fram och formen på grodynglen ändras från en klump till att få en lite mera avsnörd hals. Det tog längre tid än vanligt, och man kan fundera lite på vad det kan bero på.
 
En anledning jag funderat på skulle kunna vara att vi har kylt vattnet i år. Grodyngel utvecklas snabbare i varmt vatten. Så det kan ju vara en förklaring. Fast om man jämför de grodyngel som finns på Biotopia med de som bor på förskolan där vattnet inte är kylt så ser man ingen större skillnad. De verkar vara i samma stadie så effekten kanske inte är så stor.

När man tänker tillbaka på hur säsongen började så var ju grodorna ovanligt sena med att lägga sina ägg, så hela utvecklingen kanske helt enkelt är försenad i år. 

Det är inte så många grodyngel kvar i akvariet, och vi har också funderat vad det kan bero på. Nu när de fått en fin kylanläggning borde de ju klara sig bättre? Vi har inte kommit på nån riktigt bra förklaring. Både de vattenlevande snäckor, ryggsimmare och skräddare som vi har lagt i akvariet verkar ha trivts utmärkt för det har blivit en riktig barnkammare. Små små skräddare och ryggsimmare paddlar runt på ytan och även om de små ryggsimmarna inte ser så hotfulla ut, så är det möjligt att de gjort det svårare för grodynglen. Det är i vilket fall som helst ett spännande projekt att föda upp grodyngel på våren, och det dyker upp nya frågor om dem hela tiden.

Dammen där vi samlade äggen syns nu knappt i skogen. Om man inte vet att den är där så kan man lätt missa den. Vattenväxter täcker nästan alla ytor som finns kvar men om man letar sig ner i vattnet och håvar så är vattnet fullt av grodyngel även ute i dammen, som väntar på nästa steg i utvecklingen.  

Länk till en bra canadensisk sida om att ha grodor i klassrummet.  

Grodyngel på förskolan

Samtidigt som vi satte igång grodakvariet på Biotopia startade en annan grododling på min sons förskola i Sunnersta, Orrparkens förskola. Personalen ville gärna prova att ha grodyngel där under våren, och jag har tittat till dem ibland och gett lite skötselråd när de frågat. Så nu är jag även "grodkonsult".

På förskolan hade de ingen pump eller kylanläggning som vi har på Biotopia, men de hade ett litet akvarie där vi satte igång odlingen i slutet av april. Barnen i alla åldrar och fröknarna har engagerat sig i grodorna, och varit med och matat dem och ställt i ordning akvariet med pinnar, vatten och stenar från dammen.

På väggen finns fina bilder som dokumenterat det som hänt och nu väntar de spänt på att grodynglen ska förvandlas till smågrodor. De har till och med gjort iordning en torrare miljö som står redo om några grodor skulle vilja ta sig upp på land.

Eftersom det var ett litet akvarium så gick det bra att fylla det med vatten från deras hemmadamm. Det var förvånansvärt brunt, som det kan bli i en damm i skogen av alla humusämnen som kommer från marken. Grodynglen är mycket bättre kamouflerade i det bruna vattnet, och de gillar nog att ha det lite mörkare så att de kan gömma sig bättre.

På Biotopia har grodynglen fortfarande inte vågat sig fram från stenarna. Vi lyfte ur två småspiggar i morse som hamnat i akvariet. Det är möjligt att de också bidragit till att skrämma ner grodynglen. En annan teori varför de håller sig på botten är vattenkylningen. Kallt vatten håller syre bättre, och grodynglen kanske inte behöver hämta syre i vattenytan. För att testa teorin har vi stängt av kylningen. Kanske kan det locka fram ynglen. 

    

Grodynglen gömmer sig

De senaste dagarna har grodynglen hållit sig gömda bland stenarna, och jag började fundera lite på varför.

Grodyngel gömda bland stenar

Vi har ju varit i Fyrisån och håvat med skolklasser och grodynglen har fått sällskap i sitt akvarium av en del andra vattendjur, som snäckor, nattsländelarver och en liten spigg. Det har också hamnat två ryggsimmare i akvariet. Efter att ha kollat upp vad ryggsimmare egentligen äter så insåg jag att detta var ett misstag. Ryggsimmare är ju rovdjur, och deras huvudsakliga föda är - grodyngel!

De förföljer grodyngel med glödande röda ögon, och om de lyckas få tag på ett så har de ett förlamande gift som de sprutar in i sitt byte! Hu! Inte konstigt att grodynglen var rädda! Efter att vi tagit reda på detta, fiskade vi snabbt upp ryggsimmarna och återställde till Fyrisån. Hoppas nu att grodynglen märker att de är borta, så de vågar sig upp i den fria vattenmassan igen.

Infångade ryggsimmare- grodynglens värsta fiende! 

  

Hur går det i akvariet?

Våren är verkligen en tid då mycket händer. På Biotopia har vi varit med och arrangerat invigningen av en ny fjärilsstig i Hågadalen-Nåsten, vi har medverkat vid invigning av ett nytt gömsle i Hjälstaviken, vi har en webholk där vi för första gången har en häckning av talgoxar. Dessutom är grodorna på tillväxt i akvariet!

Vid det senaste besöket i dammen plockade jag med mig en del material från vattnet så att grodorna skulle känna sig lite mer hemma. De har fått en flytande stock som är full av alger, och jag testade att plantera några plantor av det vattenklöver som det fanns fullt av i deras naturliga damm. Vattenklövern verkar trivas bra, och stocken var full av alger som grodynglen kan äta på. I vanliga fall brukar vi mata dem med spenat, men de äter också alger som växer på stenar och växter i akvariet. Om man matar för mycket blir akvariet grumligt och man ser inte så bra vad som händer i vattnet. För grodornas del är det nog lika trevligt med ett akvarium fullt av alger men det blir till sist svårt att se i vattnet och vi vill ju kunna titta på det som händer.

Nu har våra grodyngel vuxit sig riktigt stora och runda. De har också fått sällskap av några snäckor och larver som vi hittat i Fyrisån, som också är algätare. De barngrupper som kommer brukar flockas runt akvariet och upptäcker fler och fler saker som rör sig. Det är spännande.

  

På återbesök i groddammen

Nu har vi haft flera soliga dagar med riktig högsommarvärme i Uppsala och marken har torkat upp ordentligt. Jag gjorde ett kvällsbesök vid groddammen som var en stor ren vattenspegel när vi samlade in äggen och blev väldigt förvånad. Hela vattenytan var täckt av växter och det liknade mer en sumpmark än en vattenpöl. Nere i det mörka vattnet kunde man se rörelser, men alla ägg var nu kläckta och alla de tusentals grodyngel som måste finnas i vattnet var väl gömda. Så det är visst inte bara grodynglen som genomgår en stor förändring. Deras vattenpöl har också ändrats en hel del.

Grodyngel på väg ut ur äggen

Nu har det gått fem dagar sen vi släppte grodäggen i vattnet, och det har redan börjat hända saker. Trots att vi satt vattnet på kylning i år, med vår nya kylanläggning (ca 16 grader) har redan små svarta yngel börjat leta sig ut ur äggen. I det första stadiet har ynglen yttre gälar, så om man tittar noga ser man små fransar som sticker ut brevid deras huvud. De lever till en början på den näring de fått med sig i ägget, så de brukar hänga kvar några dar vid äggklumpen.

Några yngel hade fattat mod och satt och tryckte vid en växt, eller på botten av akvariet. Vi skaffade riktiga vattenväxter från en akvariehandlare när vi gjorde i ordning akvariet före Kristihimmelsfärds helgen. Vi hoppas att både växter och grodyngel ska uppskatta den nya kylanläggningen.    

Behöver man tillstånd för att samla grodägg?

 Reglerna kring grodor och insamling av grodägg är lite krångliga så vi ska här försöka förklara vad som gäller.

Huvudregeln är att alla Sveriges groddjur är fridlysta. Det finns ovanliga arter, som behöver särskild hänsyn, t.ex. större vattensalamander, gölgroda, grönfläckig padda som man aldrig får döda, skada, fånga eller flytta. För några av de vanliga arterna, som tex vanlig groda finns ett undantag från fridlysningsbestämmelsen, som tillåter att man under vissa omständigheter får ta en mindre mängd ägg och studera utvecklingen till vuxet djur. Det som krävs är t.ex att man sätter ut grodorna i samma damm där man samlat äggen, så fort de blivit färdiga smågrodor.

Att alltid sätta tillbaka ynglen på samma plats är viktigt eftersom man annars kan hjälpa till att sprida sjukdomar mellan olika grodpopulationer. Grodor kan precis som vi människor drabbas av virus, bakterier och svampsjukdomar, och groddjur har på många håll i världen drabbats hårt av olika infektionssjukdomar. För att inte sjukdomar och parasiter ska spridas, är det därför viktigt att se till att grodorna inte flyttas runt mellan olika vattendrag. Det kan nämligen finnas osynliga infektioner som "liftar" med grodorna, och som kan hänga med i förflyttningarna.

På Biotopia har vi sökt tillstånd hos länsstyrelsen för att samla och förevisa ynglen. Museer, djurparker och offentliga platser där man visar upp djur, kan alltså behöva ett speciellt tillstånd för det.    
 

Ägg, ägg...massor av ägg

Efter en riktigt varm majhelg har nu våren kommit igång på allvar. Det var dags att besöka groddammen igen för att se vad som hänt. Jag hade stämt träff med en kollega från bioresurscentrum på eftermiddagen och laddade upp med hinkar, stövlar och dricka. Nu skulle det väl ändå finnas ägg i dammen.

När vi kom dit tog det inte särskilt lång stund att hitta äggen. Flera kvadratmeter i dammen var täckt av mängder av äggsamlingar. Här hade det lagts ägg i massor! Grodorna var fortfarande där och lekte, och vi såg några som parade sig. Andra låg och stirrade på oss med sina grodögon strax över vattenytan.

Förutom det lågfrekventa spellätet från vanlig groda kunde man också höra några enstaka högre kväkningar. Jag misstänker att det kan ha varit ljudet som en hane ger ifrån sig när den blivit påhoppad av en annan hane. Grodor har nämligen ett speciellt ljud just för såna tillfällen, och eftersom båda hanarna egentligen är ute efter honor, brukar hanen som hör ljudet släppa taget utan att protestera.

Vi samlade in lite av en äggmassa, fyllde upp hinkarna med vatten från dammen och fick på köpet med en hel del andra djur. Några vattengråsuggor och massor av mygglarver simmade runt i vattnet. De blivande grodorna i äggsamlingarna var alldeles stilla, svarta prickar, omslutna av sin geléartade hölje. Nu är det dags att göra i ordning akvariet för säsongen.

På grodspaning en valborgshelg

Efter en lång kall och snöig vinter blev det så äntligen vår! Runt valborg hade de sista drivorna i skogen äntligen börjat smälta ner, och det var dags att ge sig ut på spaning efter grodägg till Biotopias akvarium. Vi tog en promenad i skogen och hittade en stor vattensamling i skogen som såg mycket lovande ut för grodor.

För att grodornas parning ska komma igång behöver det vara några grader varmt i vattnet, och vid den första promenaden, den 24/4 var det fortfarande fullt av is i botten på den stora pölen. Två grodor såg vi iallafall, och vi gömde oss bakom en sten för att kunna spana på dem utan att skrämma ner dem i vattnet. Ett par dagar senare tog vi en ny tur, och vattnet bubblade av grodor. Flera grodögon stack upp ur vattnet och överallt såg man plask och rörelser i vattnet. Vi letade efter ägg, men upptäckte inga äggsamlingar.

Så medan Uppsala laddade för sitt valborgsfirande samlades grodorna i dammen. Vid niotiden på valborgskvällen struntade vi i majbrasan och gick istället på grodsafari ner till dammen. Väl framme hörde vi grodsången. Ett ganska tyst och rytmiskt ihållande knorrande som kom och gick i vågor. Några hanar som började spela verkade dra med sig andra, men helt plötsligt kunde hela grodkören tystna samtidigt. Ett spännande och verkligen märkligt uråldrigt ljud. Man fick sitta tyst och stilla för att inte störa grodkören.

Vi kunde se att det var grodor och inte paddor, men vilken groda var det? Eftersom både åkergroda och vanlig groda båda är vanliga i Uppland, så visste vi inte riktigt. Men efter att ha lyssnat på ljudinspelningar på nätet av både vanlig groda, och åkergroda så konstaterade vi att det var vanlig groda som spelade i dammen. Åkergrodans läte var ganska annorlunda, och mer som ett gläfsande.       

Kvällen efter gick vi dit igen och såg två grodpar som hade börjat para sig. Det var lite tidigare på kvällen, vid sjutiden, och spelet verkade inte riktigt ha kommit igång än. Nu borde det strax komma ägg i dammen!